alex

Ett år har gått, tiden går så väldigt fort. Men vi förlorade pappa mycke tidigare än så, men fysiskt gick han bort för ett år sedan. På datumet imorgon men ett år sen va de i fredags.
Pappa gick bort i en sjukdom som heter ALS, sjukdomen förstör nerverna som går ut till muskler vilket medför att signalerna inte kommer fram och de villjestyrda musklerna förtynar.
Pappa slutade helt enkelt att andas för musklerna orkade inte mer. Redan efter midsommar förra året kunde han inte gå och pratade väldigt sluddrigt. Vi märkte också att den satte sig på huvudet och de va inte samma person längre.
Sjukdomen va aggressiv och den hade ett snabbt förlopp.

Jag vet inte hur man ska tänka och jag tragglar de än idag ibland, är man egoistiskt som tänker att de va bra att "få tid" på sig för att veta hur de kommer sluta och personen i fråga får lida, men hur jobbigt hade de inte varit för mig om han hade dött i en tex. bilolycka? Från 100-0 på ett ögonblick eller 100-0 på knappt ett år?

Jag tänker på pappa varje dag tror jag, inte så att jag tänker på att jag tänker på honom men ibland så dyker ett minne upp lite fort och jag oftast så ler jag glatt. Jag vet att pappa alltid gjorde de han trodde va bäst, men han var oerhört stolt.
Här är några minnen jag delar med mig av till er som läser. Pappa hade alltid glimten i ögat och var enligt mig väldigt klok.

- Vi hade en bok, Misse och Dagge - boken, eller  "Avsky" - boken som pappa kallade den. Boken jag och Amelie alltid ville att pappa skulle läsa för oss. Pappa gjorde alla röster när han läste, han va bra på de =)

- När stackars pappa lekte med oss så fick han vara häst å gå på alla fyra :D Han hette Tournado som häst

- Vem Kan Segla Förutan Vind, Byssan Lull och Trollmor var dom sånger pappa sjöng när jag skulle sova, kunde man inte somna så fick pappa komma in å sjunga lite.

- Helgen i stugan med Amelie och pappa, de regna sjukt mycke å vi fick inte gå i närheten av brunnen heller. Vi åt godis som vi handla i Järbo, dom där godisarna som ska vara äckliga med elefantskitar å allt möjligt. Dagen efter lyste solen och i gick runt i en våt skog, gjorde barkbåtar å la i lilla bäcken.

- Amelie drog upp skägget på pappa när han va tomte, hon va runt 4 år, å sa glatt "Hej Pappa!", Genomskådad =)

- En dag åkte vi runt en hel dag för att äta Siaglass, de gick inge vidare, vi fick äta Sia vaniljglass i glasskålar. Riktigt glass är i en våffla, bra blir de om man tar en kula med frukt/bär smak, en choklad och sen en annan neutral.
Pappa tyckte de va kul att ja fick en Siaglass T-shirt :)

- Vi gjorde två förbannat bra Saloon fester! Världsklass ;) Ni som va där ni vet

- Basketuppvärmningen med hög musik i Chevan, vi sjöng som tokar världens bästa peppmusik! Jäklar så man kom igång för att hejja fram Ockelbo!

- Sicksackvägen 34 E i Sätra var vi många gånger till å laga hissen där. Vi åkte på många hissar ihop, en gång läste ja kartan dit vi skulle och när vi kom till en rondell sa jag "runt rakt fram", pappa skratta =)

- Vi byggde ett nattduksbord en gång, min design, pappa å jag snickra.

- Pappa hade en häst, Ouzo, som han "brukade" rida :D

- Pappas bästis är Sara, när dom sågs sa dom alltid "Tjena Kompis" och när dom prata om varandra så sa dom "Min kompis Sara" och "Min kompis Jerry"

- Söndageftermiddagar när pappa låg å halvsov i soffan, man kunde fråga va som helst å han svara bara "Mmmm" Gissa om man utnyttja de =)

De här är några av många minnen, pappa var en genomsnäll person, för snäll för sitt eget bästa faktiskt men de är en annan historia.
Jag är inte mycket för typ årsdagar å liknade när de gäller de sorgliga dagarna, bara för att ha en dag man får gräva ner sig å skylla på att de är en "svart" dag. Riktigt patetiskt tycker ja att de är.
Men den här dagen uppmärksammar jag idag för att de är Fars Dag idag och jag ville berätta om min pappa, sen råkar de vara så att han gick bort här i dagarna ett år sedan.
Jag känner för alla som har mist sin pappa och saknar honom en dag som idag, men man måste tänka positivt och på alla bra saker. För finns de inga bra saker att minnas har jag svårt å tro att man saknar någon. Och ni som har en pappa, ta hand om honom, ett ord eller en gest kan göra så mycket =)

Men en sak ska ni veta; min pappa är bäst! :)