alex

Ni anar inte hur lättat mitt hjärta är! Kom ganska nyligen hem från jobbet, Charlie har varit bort sen lördagkväll, tog bilen å lyste lite efter kattögon. Hoppet finns ju alltid där å man blir ändå lite besviken när man inte får vad man hoppas på.
Men då, när jag vänder bilen mot carporten, då ser jag kattögonen reflekteras och min hjärna tänker snabbt att Rufus är inne och de är en orange misse, de är Charlie!! Liggandes precis som att han visste att här är hemma och här kan jag vara.
Jag går emot honom men då blir han lite rädd å reser sig snabbt upp så jag hukar mig halvvägs till honom och pratar som jag brukar (sånt därnt löjligt djur/bäbisspråk haha)
Han tvekar först men bestämmer sig för att komma fram å nosa och han visade väl när han kände att de här är min matte. Sen följde han snällt till dörren och gick in, nu har han ätit kycklinghjärta å äggula :D

Jag är väldigt väldigt glad!

Mindre glad va ju Rufus som åt lite å sen gick ut, fast han hade ju vart inne sen i förmiddags, men han har trivts med att ha ensam tid med mig, märks tydligt. Så imorgon ska Charlie få gå ut igen, han kommer bli en bra utekatt =) Båda katterna kommer bli mycke gladare!

Sängen nu! Storkok makaronipudding å lussekatter imorgon =) Gonatt